Mikronesien - Yap, Palau, Guam

Jag hittar ofta mina resmål när jag tittar på naturprogram - vilket var fallet för denna resan! Utanför ön Yap kan man se den största av rockorna - Mantan. Den kan bli upp till 8m mellan vingspetsarna, lever enbart av plankton och är helt ofarlig. Otroligt vacker, svart på ovansidan och vit under med en jättemun som silar plankton. Utanför ön Yap finns "stationer" dit mantorna kommer för att bli rengjorda av putsarfiskar. Då kan man sitta på botten, 20m djupt, och titta på dom. Ett problem bara, man behöver ett dykcertifikat men det finns ju kurser för sådant! Utrustad med ett nytaget Padi dykcert planerade jag resan till ett av världens bästa dykvatten! Jag flög via Filipinerna till Guam, vidare till Yap och sist Palau.

Guam: Tillhör USA och är ganska amerikanskt förutom att "alla" turister är japaner så delar av ön har skyltar och dylikt på japanska. Varför jag valde att mellanlanda här kommer jag inte ihåg men jag var här några dagar i alla fall. Bodde i huvudstaden Agana på ett medelklass hotel. Jag tog snart reda på att det fanns lokalbussar för att ta sig runt men upptäckte ganska snart att jag var den enda "vita" och även turisten som åkte buss.Här har man egen bil eller som japanerna åker på en organiserad resa. Efter ett par dagar vinkade busschauffören när jag mötte bussen! Jag planerade att dyka en gång här och gjorde det också i kombination med en paddeltur. Var lite spänd inför dykningen på Yap så det här blev mer som ett övningsdyk - bara 8m djupt! En kväll tog jag bussen till ett finare hotell som hade uppvisning av Thahitiska dansare. Det regnade mycket och det formligen öste ner i tmmar ibland antar att det är en anledning till all grönska. Sista dagen gjorde jag en vandring med en lokal grupp upp på en höjd så vi hade utsikt över stora delar av kusten - riktigt trevligt.

Yap: Alla passagerare blev välkomnade på flygplatsen med en blomranka om halsen - jättehäftigt! Växtligheten på ön är tät och förr fanns inga vägar då bodde man efter kusterna eftersom ända färdsättet var kanot. I princip är det likadant i dag med skillnaden är vägar och en del bilar. Ön är fortfarande ganska traditionell och seden här är (var) att man inte får visa låren, däremot brösten. Man handlade förr med "stenpengar" vilka fortfarande har ett symboliskt värde. Platta stenar ofta med hål i mitten och ganska stora forslades hit från Palau i kanoter! Det är ganska långt och öppet hav! Alla har väskor och korgar som är flätade av blad och i dom mindre byarna lever man som förr med meeting house och men's house. Alla tuggar betel-nut, nöten viras in i ett peppermintsblad och "lime" hälls på vilket är ett pulver framställt av koraller. Det är limen som gör att man blir röd i munnen och förstör tänderna! På en paddeltur fick jag besöka en "fabrik" där man framställde lime. Det är en fantastisk liten ö som man bara älskar!

Det fanns 2 dykfirmor på ön och jag hade valt den minsta, Beyon the reef, vilket var perfekt. Ensam när jag dök med en guide och en som körde båten - vilken lyx! Killarna blev förmanade av chefen att ta väl hand om mig vilket dom helt klart gjorde. Jag såg flera mantor vid flera tillfällen och det var magiskt! På min födelsedag var det extra många och det kan man ju undra varför! Förutom mantor såg vi massor av andra fiskar, moränor, hajar och mycket mer - förstår när folk säger att dykningen här är i värdlsklass. Yap har naturliga kanaler i revet runt ön och det är här mantorna kommer in och blir putsade.

Jag bodde också några nätter i en liten by, Wanyan, där en familj byggt en bungalow på stranden för uthyrning. Jag betalade $25 per natt och då ingick middag som serverades i en korg där maten låg i olika blad - jättefint! Lite långsamt eftersom jag var ensam men jag läste och paddlade kajak och snorklade emellanåt. Tog också promenader i byn och då såg man dom stora stenpengarna vid sidan av vägen.

Colonia heter den största byn och här låg dykfirmorna, flera hotel, affärer, hantverkscenter och restauranter. Jag tog en kultur tur som ett stort hotell ordna till en liten by där vi fick se lite trad. dans och en del hantverk. Även hur killarna klättra upp i träden för att plocka kokosnötter eller betel nötter. Det mesta är dyrt i denna delen av världen men det var värt pengarna även om det var en av mina dyraste resor.

Palau: Den här ön är verkligen känd för bra dykning och framförallt i Japan.Såg flera stora grupper med bara japaner som dök. Jag hade ju blivit lite bortskämd att var ensam med guiden på Yap så jag rekade en del först innan jag bokade dykningar. Här fanns flera firmor och det är inte lätt att veta vilken man ska välja. Till slut tog jag en liten firma som jag kände mig bekväm med och fick flera fantastiska dyk här också - men inga mantor! På ett av dyken blev jag sjösjuk under vattnet - trodde inte att det kunde hända men det låg kvar gammal sjö som gungade oss när vi dök. Hann i alla fall komma upp till ytan innan jag spydde - det var ingen rolig upplevelse. Sista dyket den dagen var i en jättestor grotta, Chandelier's cave, med 4 olika kamrar vilket var en fantastisk upplevelse. Kajaktur med besök på flera av öarna gjorde jag också. Här finns en hel del lämningar från kriget, bunkrar och dylikt.

Palau är mest känt för Rock Islands som är otroligt vackra - en massa öar av olika storlekar med bara grönska, ej bebodda. Storyboards i trä var också speciellt för Palau - vackert utsnidade i trä och målade i olika färger. Palau är mycket mer modernt den största staden heter Koror. Här finns massor av hotel, affärer, firmor av alla slag för turister och gärna då japaner. Turismen här är en stor del av ekonomin. Eftersom jag reste ensam träffade jag många trevlig människor både på hotellen och dykturerna.