Borneo - Indonesien
Halva Borneo tillhör Malaysia och den andra halvan tillhör Indonesien. Det finns orangutanger i båda länderna men den Indonesiska sidan är lite mer oåtkomlig och därför mer genuin och väldigt lite turister. Det finns center där man lägger ut bananer åt orangutangerna i båda länderna. Jag har varit 2 gånger på den Indonesiska sidan som heter Tanjung Puting Nat. park.
För att komma dit flyger man till Pangkalanbuun - det kan man göra både från Java (via Sampit) eller från Banjarmasin på Borneo. Taxi till Kumai och sedan båt ut i parken, vilken man också bor på. Självklart bor man under enkla förhållanden men helt ok. Myggnät och madrass på golvet på övre däck - varmt är det så det räcker med ett lakan. Kock ombord som lagar mat, här finns ingenting i parken av bekvämligheter. Man får välja - antingen en fantastisk upplevelse eller bekvämt boende. Antar att ni förstår vad jag väljer!!
Det finns flera olika center som man kan besöka, dom lägger ut bananer olika tider vilket orangutangerna lärt sig. Det mest kända centret heter Camp Leakey. Alla orangutangerna är inte lika orädda, det är flest honor med ungar och yngre orangutanger som kommer till plattformarna. Man gör detta för att det är svårt att hitta mat, man hugger ner regnskogen och planterar palmoljeträd vilket är förödande för djuren. På plattformarna har man också en näringsrik mjölk som dom dricker av. Man får med sig en guide och promenerar in i skogen till plattformen, ibland möter man någon orangutang på stigen vilket är roligt. En gång mötte vi en hona som guiden visste var tjuvaktig. För att hon inte skulle försöka ta våra saker fick hon hans vattenflaska och visste precis vad man hade den till! Väl där är det bara att njuta av orangutangerna tills dom är mätta och ger sig av. Vid centren studerar man också djuren och skyddar dom mot tjuvjägare. Djuren är inte direkt tama men dom flesta är vana vid människor. Det finns också orangutanger som är helt vilda och aldrig kommer till plattformarna - en sådan hanne såg vi en gång. Han satt högt uppe i ett träd och stirrade på oss, undrade förstås vad vi var för några! När man åker efter floden ser man också näsapor. Här kan man säga att storleken har betydelse - ju större näsa destu attraktivare.
Min bästa upplevelse med orangutanger var på Camp Lekey. Jag och min kompis hade varit vid en plattform och var på väg tillbaka till båten, då vi såg en hona i ett träd nära centret. På altanen franför huset låg bananer som hon hade sett och ville ha men det gick några grisar nedanför trädet och därför kom hon inte ner. Det var fler turister här men dom tröttnade efter några minuter och gick men jag sa "vi väntar" och det gjorde vi. Till slut försvann grisarna och honan kom längre och längre ner i trädet. Då frågade jag mannen som satt i huset om jag fick ge henne bananerna och det fick jag! Jag tog bananerna och gick fram till trädet och gav henne en banan i taget. Hon tog dom en och en och slukade dom hela, hennes unge ville också ha och fick smaka. När bananerna var slut klättrade hon upp igen och försvann men jag var lycklig resten av resan! Hennes händer snuddade vid mina när hon tog bananerna och jag kände hur sträv hennes hud var. Det var otroligt häftigt att vara så nära!
Det finns förstås annat man kan göra på Borneo men dom flesta åker nog hit för att se orangutanger vilket är en fantastisk upplevelse. Kan man inte tänka sig en resa utan "charter" är ju den Malaysiska sida bättre än inget alls!
